Vår älskade lilla päls-prinsessa, vad vi saknar dig!..

 | Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
Alla känslorna svämmar över på en och samma gång..
Vår helg började bra men slutade i katastrof. Det var så länge sen som vi var så ledsna och grät floder. Hjärtats föräldrar ringde i söndags mitt på dagen och sa att Ivy hade blivit dålig under helgen och att hon var helt matt och slut, hon varken åt eller drack och kräktes bara. Vi beslutade att ta ner henne till Piteå för att ta henne till jour-veterinär. Tankarna vandrade runt i vad det kunde vara och vi var helt övertygade om att de skulle hitta problemet, ge oss tips och råd och eventuellt medicinering och sen skulle vi få ta våran älskade päls-prinsessa hem. Blev inte riktigt som planerat.. Eftersom att Mew har varit flera svängar till veterinär och alltid fått komma tillbaka och mått bra så var det ganska självklart att samma skulle gälla för Ivy. Hon har aldrig varit sjuk och behövt veterinär vård, så första gången skulle givetvis innebära att hon fick bli frisk igen - de var vi helt övertygad om. Vi hade jätte fel. Det visade sig att hon hade njursvikt och att över 75% av njurfunktionen var borta, hennes lever producerade något typ av hormon som hennes lilla kropp inte kunde ta hand om och rensa ut så hon förgiftades av sina egna organ. Hon var riktigt, riktigt dålig och veterinären sa att hon kunde skölja ur njurarna på henne och att hon, på sin höjd, kunde få 2 dagar till med oss. Sen skulle hon vara så dålig igen. Hade vi inte kommit in med henne så hade hon inte överlevt natten - vårt beslut vart att göra det bästa för henne. Vår älskade lilla päls-boll fick somna in och det svider så att skriva och prata om det. Det känns som att vi har svikit henne, som att vi hade kunnat göra något mer. Jag har massor med skuldkänslor och mår riktigt dåligt över hur allt slutade, önskar verkligen att vi hade fått lite mer tid med henne.
 
Den 24 januari klockan 17.15 fick vår lilla prinsessa somna in, 6 dagar efter sin 14-års dag. Hon fick ett bra liv och vi har många fina minnen med henne men det svider så att hon inte finns bland oss längre. Hon kommer förevigt att vara saknad.
 

Bättre sent än aldrig, kanske?..

 | Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
Det här med att blogga alltså, det går ju jätte bra..
Men tyvärr så blir det så då man inte har så mycket att säga. Vi jobbar och sliter båda två med våra arbeten så de finns inte allid så mycket tid över till annat, vilket är lite tråkigt men tyvärr så det ser ut. Vi väntar på att grabbarna ska komma och byta våra fönster och på att få anlägga gräsmatta - samma lika som sist jag skrev. Men de sker inte förrän i oktober, så vi kommer att ha en hel del väntan innan det är dags. Källaren står still i väntan på att allt utomhus ska bli klart. Tur som var så har vi ju hela livet på oss att få ordning, så det brinner ju inte i knutarna - så att säga. Även om man gärna vill, helst nu!
 
Annars har vi fått tråkiga nyheter inom familjen. En släkting på Hjärtats sida har avlidit, tråkigt men inte direkt oväntat, tyvärr. Jag köpte ett ljus till henne förra vecka (dagen efter hon gick bort) och med det ljuset tänker vi på henne och hoppas att hon har det bra vart än hon håller hus. Vi hoppas att hon håller ett vakande öga på oss och att hon hälsar på lite nu och då. Förevigt saknad - men alltid i våra hjärtan!

Dags att folk lär sig skillnaden på ditt och mitt..


Ibland har man så fullt upp att man inte hinner skriva.. 
PDOL avslutades på söndagen - riktigt skönt måste jag säga. Visst, det är härligt med liv och rörelse i stan. Dock blir det lite för mycket ibland. Nu är allt tillbaka i vanlig ordning. Vi hann med att få bilen repad under lördagen. Någon tog sig friheten att dra en nyckel längs bilen, tur att det inte syns så mycket och att det var den bilen som ser förjävligast ut - men riktigt jävla onödigt! Att människor inte vet skillnaden på ditt och mitt. Hoppas att den som tog sig denna frihet får sin bil riktigt repad en vacker dag, så han/hon får känna hur det känns när någon rör vid ens saker utan tillåtelse. 

Annars har jag givetvis lyckats åka på en urinvägsinfektion också. Riktigt jobbigt är det, men samtidigt är jag van. Har det så pass ofta att jag känner igen symtomerna långt innan det bryter ut ordentligt. Lyckades inte få bukt på infektionen med hemmakurer denna gång, så jag har fått mig en antibiotikakur. Bara hoppas att den snart försvinner så jag slipper detta helvete..
Upp