Vår älskade lilla päls-prinsessa, vad vi saknar dig!..

 | Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
Alla känslorna svämmar över på en och samma gång..
Vår helg började bra men slutade i katastrof. Det var så länge sen som vi var så ledsna och grät floder. Hjärtats föräldrar ringde i söndags mitt på dagen och sa att Ivy hade blivit dålig under helgen och att hon var helt matt och slut, hon varken åt eller drack och kräktes bara. Vi beslutade att ta ner henne till Piteå för att ta henne till jour-veterinär. Tankarna vandrade runt i vad det kunde vara och vi var helt övertygade om att de skulle hitta problemet, ge oss tips och råd och eventuellt medicinering och sen skulle vi få ta våran älskade päls-prinsessa hem. Blev inte riktigt som planerat.. Eftersom att Mew har varit flera svängar till veterinär och alltid fått komma tillbaka och mått bra så var det ganska självklart att samma skulle gälla för Ivy. Hon har aldrig varit sjuk och behövt veterinär vård, så första gången skulle givetvis innebära att hon fick bli frisk igen - de var vi helt övertygad om. Vi hade jätte fel. Det visade sig att hon hade njursvikt och att över 75% av njurfunktionen var borta, hennes lever producerade något typ av hormon som hennes lilla kropp inte kunde ta hand om och rensa ut så hon förgiftades av sina egna organ. Hon var riktigt, riktigt dålig och veterinären sa att hon kunde skölja ur njurarna på henne och att hon, på sin höjd, kunde få 2 dagar till med oss. Sen skulle hon vara så dålig igen. Hade vi inte kommit in med henne så hade hon inte överlevt natten - vårt beslut vart att göra det bästa för henne. Vår älskade lilla päls-boll fick somna in och det svider så att skriva och prata om det. Det känns som att vi har svikit henne, som att vi hade kunnat göra något mer. Jag har massor med skuldkänslor och mår riktigt dåligt över hur allt slutade, önskar verkligen att vi hade fått lite mer tid med henne.
 
Den 24 januari klockan 17.15 fick vår lilla prinsessa somna in, 6 dagar efter sin 14-års dag. Hon fick ett bra liv och vi har många fina minnen med henne men det svider så att hon inte finns bland oss längre. Hon kommer förevigt att vara saknad.
 
#1 - - Mirre:

Ni har gjort allt ni kan, man kan omöjligt veta allt vad de bär på, vi kunde ju inte göra något annorlundavi heller, det var ju som det var. Ni gjorde det bästa för er fina katt

Många kramar, förstår dock sorgen, skuldkänslorna osv, har själv kännt & känner så ibland med

#2 - - Elena:

Oh, vad sorligt! Jag beklagar verkligen!

#3 - - Cissi:

Åh så tråkigt att höra :( vet hur de känns när man måste ta bort en fyrfotad vän :( Mammas Missan fick akut FIP och höll på att kvävas, mamma fick ta henne in till veterinären akut på jour, och de fick avliva henne på fläcken nästan ;( grät floder över fina Missan då :( Du får tänka på att hon inte behöver lida något mer nu <3 Kram på dig!

#4 - - Cissi:

Beklagar! Massa kramar

#5 - - Sandra - Mamma till M:

Får tårar i ögonen när jag läser din text <3

Hur mår du nu?
Kram

#6 - - Emmelie -Mamma till två, ssk-student och kär.:

Men vad tråkigt att höra, hon fick många fina år <3

Upp