Everybody's born with their own curse..

| Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
 
Har varit lite seg på att skriva här på sistonde. 
Inspirationen har inte riktigt funnits och sen har jag inte riktigt varit speciellt sugen på att skriva heller. Det händer saker i livet hela tiden, och jag kan inte dokumentera allt i bloggen eftersom att privata saker är till för mig, mitt Hjärta och mina närmaste. Inget hela världen behöver veta. Helgen som var spenderades i Kiruna. Vi åkte upp fredag förmiddag och for hem söndag förmiddag. Så det var bara över helgen men det lilla är bättre än inget. Spenderade tid med mamma och lillebror samtidigt som vi hjälpte dem med deras datorstrul. Finns ingen bättre än Hjärtat att ta hjälp av när det kommer till datorer - min lilla datanörd som kan det mesta. Så nu har de två fungerande datorer som de kan surfa sönder igen. Annars har det inte hänt så överdrivet mycket. Vi har kollat lite hus - men de var inget för oss, så letandet fortsätter. Sen har jag spenderat lite tid med Anneli och Algot, ska även träffa dem imorgon igen. 
 
Jag har lite bilder på världens sötaste Algot som jag skulle vilja publicera på bloggen, men ska höra med Anneli först så det är okej. Man vill ju inte lägga ut bilder på andras barn hur som helst.

Vädergudarna måste vara lite sjuka..

| Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
 
Jag längtar verkligen till våren och sommaren!
Det kan inte nämnas nog mycket, kanske blir lite tjatigt men må så vara. Jag vill verkligen ha vår och sommar för denna vinter är helt knasig. Det är växlande mellan jävlat iskallt och plusgrader. Vi brukar inte ha upp till +5, solsken och takdropp i februari, för att sen någon timma senare ha minusgrader och snöstorm. Helt galet. Vädret får gärna bestämma sig. Ska det vara vinter så får det gärna vara vinter, det ska inte vara plusgrader. Ska det vara plusgrader så kan det lika gärna bli vår och sommar så man får lite värme och lite grönska att fota. 
 
Ingen av husen som vi tittade på igår var något att ha, inte för oss i alla fall. Att det ska vara så svårt att hitta något. Vi har hittat ett hus som ser bra ut på papper och på bild - får väl se vad det är i verkligheten. Jag har inga forhoppningar eller förväntningar längre eftersom att jag bara blir så besviken och ledsen. Hur lång tid ska man egentligen leta och vänta? Hur länge orkar man innan man ger upp?

Man kan alltid hoppas..

| Canon EOS 1100D + Canon Lens EF 50mm f/1,8 II  |
 
Torsdag idag och vi har varit på husvisning.
En husvisning avklarad precis efter lunch och om drygt två timmar ska vi iväg på en till visning. Första visningen var inget för oss, huset hade potential men det var inget hus vi kände att vi ville lägga pengar på. Tror inte att vi skulle trivas där. Får väl se om det andra huset är något att ha - har inte direkt några förväntningar eller förhoppningar på det. Men man vet aldrig. Har andra visningar inbokade nästa vecka också, får väl se om de kan vara något. 
 
Jag vill verkligen hitta ett hus snarast. Ett hus man kan göra till sitt kryp in, som man trivs och mår bra i. Inte bara det, jag vill även hitta ett bra hus så vi får hem katterna. Saknar faktiskt att ha dem hemma.
Upp