Det där med att man tydligen måste fylla år..

Igår blev man tydligen ett år äldre.. 

Ja, då var man tydligen 29 år. Spännande. Inte för att det direkt är någon skillnad men man är ett år närmare 30. Födelsedagen var väldigt lugn, mest för att endast en enda person dök upp på fika. Besviken är bara förnamnet, men vad ska man göra? Har då bestämt mig för att det år färdigbjudet nu, kommer ändå ingen så är det ingen idé. Alla kommande födelsedagar kommer jag att spendera med min familj, världens bästa make och vår helt underbara lilla son. 

Jag hade faktiskt bakat socker-, laktos- och glutenfritt dagen till ära, och helt ärligt.. Det var riktigt smarrigt! Eftersom att vi här hemma är med i utmaningen "100 dagar utan onödigt socker" så var det givet att baka sockerfritt. Än så länge har vi klarat 43 dagar av 100. Känns super bra! 

En hel evighet sen sist..

 
Det är nästan ett år sen det kom ett inlägg här sist..
Och massor har hänt sen dess. Den 30 maj fick vi vår älskade lilla Walton - ren förälskelse. Helt underbar liten grabb som är så snäll och mysig. Jätte lätt och behändig. Han gråter sällan, har haft nästintill inga besvär med något och han har sovit hela nätter sen han var 3 veckor gammal - vadå lyx? Han sover 10-13 timmar per natt och jag klagar verkligen inte. Finns egentligen hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om honom om jag vill, men jag orkar helt seriöst inte. Har massor med tvätt som ska tas hand om och en liten bebis - som faktiskt är 6 månader redan. När hände det?
 
Jag har i alla fall fixat lite med design och de blev en väldigt simpel basdesign med en del justeringar. Får väl se vart det slutar, har inte all tid i världen att sitta här. Tänke i alla fall se om jag kunde kicka igång denna lite grann, för min egen skull. Det kommer dock inte att komma en enda bild på Walton på varken bloggen eller facebook eller så. Vi har valt att bevara hans privatliv litegrann. Han finns på min låsta instagram, men där kontrollerar jag själv vilka som kan se. Nu ska jag återgå till att tvätta och sen ska det lagas middag.

Vår älskade lilla päls-prinsessa, vad vi saknar dig!..

 | Canon Eos 1100D + Canon Zoom Lens EF-S 18-55mm f/3,5-5,6 III |
 
Alla känslorna svämmar över på en och samma gång..
Vår helg började bra men slutade i katastrof. Det var så länge sen som vi var så ledsna och grät floder. Hjärtats föräldrar ringde i söndags mitt på dagen och sa att Ivy hade blivit dålig under helgen och att hon var helt matt och slut, hon varken åt eller drack och kräktes bara. Vi beslutade att ta ner henne till Piteå för att ta henne till jour-veterinär. Tankarna vandrade runt i vad det kunde vara och vi var helt övertygade om att de skulle hitta problemet, ge oss tips och råd och eventuellt medicinering och sen skulle vi få ta våran älskade päls-prinsessa hem. Blev inte riktigt som planerat.. Eftersom att Mew har varit flera svängar till veterinär och alltid fått komma tillbaka och mått bra så var det ganska självklart att samma skulle gälla för Ivy. Hon har aldrig varit sjuk och behövt veterinär vård, så första gången skulle givetvis innebära att hon fick bli frisk igen - de var vi helt övertygad om. Vi hade jätte fel. Det visade sig att hon hade njursvikt och att över 75% av njurfunktionen var borta, hennes lever producerade något typ av hormon som hennes lilla kropp inte kunde ta hand om och rensa ut så hon förgiftades av sina egna organ. Hon var riktigt, riktigt dålig och veterinären sa att hon kunde skölja ur njurarna på henne och att hon, på sin höjd, kunde få 2 dagar till med oss. Sen skulle hon vara så dålig igen. Hade vi inte kommit in med henne så hade hon inte överlevt natten - vårt beslut vart att göra det bästa för henne. Vår älskade lilla päls-boll fick somna in och det svider så att skriva och prata om det. Det känns som att vi har svikit henne, som att vi hade kunnat göra något mer. Jag har massor med skuldkänslor och mår riktigt dåligt över hur allt slutade, önskar verkligen att vi hade fått lite mer tid med henne.
 
Den 24 januari klockan 17.15 fick vår lilla prinsessa somna in, 6 dagar efter sin 14-års dag. Hon fick ett bra liv och vi har många fina minnen med henne men det svider så att hon inte finns bland oss längre. Hon kommer förevigt att vara saknad.
 
Upp